Racereport Soteldens Terrängmarathon 44 km 2016-05-07

Då var det äntligen dags för att springa Soteleden igen och i år var det primära målet att springa hela banan då jag förra året sprang fel vilket medförde att vi (jag och en till)      sprang tillbaka x-antal km för att sen stöta på löpare som var på väg åt motsatt håll.     Ganska ironiskt så fortsatte vi ett par kilometer till och var då övertygade att alla andra sprang fel och vi rätt. Mer om detta lopp kan du läsa här.

För att ta er tillbaka till veckan innan så var det veckan då värmen kom till Sverige och     årets enda klämdag inföll även denna vecka. Då vi fokuserade förra året på förråd och målning av vårt nya hus ligger altanbygga högt upp på årets agenda. Lagom till torsdagens ledighet kom allt material levererat till oss. Så när väl torsdagen kom var det bara att dra     på sig blåstället och börja jobba. Fick hjälp av en kompis och min far då det var ett par       plattor som skulle vägas in.

Det blev nog en 12 timmar både torsdag och fredag. Detta i 25 gradig värme så jag skulle ljuga om benen och kroppen kändes pigga på lördagsmorgon. Men hade verkligen sett     fram emot loppet och inget skulle hindra mig från att springa. Inte ens lite ont i kroppen. 

Efter frukost och packning styrde jag bilen Mot Bovallsstrand och hämtade     nummerlappen. Träffade lite bekanta och pratade lite. Såg ganska tidigt att  Sebastian Ljungdahl  skulle stå på startlinjen. Jag har bara sprungit mot han en gång innan (BUM 2013) och då stack han iväg som en gasell mot Borås men bröt innan Hindås och jag      kunde gå om och vinna. Han hade samma taktik igen och när starten gick försvann han ganska snabbt iväg från oss andra. Denna gången höll det däremot och han vann med       över 20 min. Riktigt imponerande och han verkar vara i en grym form. I april vann han     t.ex. Hemlängtan som är ultradistansen under Åda Wild Boar där han slog både Elov och André.

Själv gick jag ut lagom tyckte jag men märkte ganska snabbt att detta kommer bli tufft.  Körde på ganska bra ändå och fick sällskap snabbt av fjolårsvinnaren på 21 km så vi      sprang ihop en bra stund. Men vid sista vätskekontrollen innan Nordens Ark fick vi     sällskap bakifrån och han försvann plötsligt. Tyvärr dröjde det inte länge innan jag blev omsprunget vilket meförde att jag nu låg 3:a och jag gjorde inget åt detta då jag kände att min kropp inte är sugen på detta. Sprang i ensamheten en stund innan  jag tyvärr villade  bort mig lite och kanske tappade en 30 s och det räckte för att bli av med tredjeplatsen  också. Han som kom förbi mig jagade jag däremot ikapp och vi hängde ihop nästan fram     till Nordens Ark innan han drog iväg igen. Jag var inte långt bort utan såg hans rygg hela      tiden i mellan träden. Bara något kilometer efter Nordens Ark dyker det upp en blå tröja         i mellan oss och jag undrar såklart vem detta är (det visade sig vara Petter Restorp som    kom på delat 3:e plats) och han hade sprungit fel och vi jämförde klockor snabbt efter jag gick i mål. Det skilde 7-800 m så lite surt kändes det allt. Men vad skulle det tjäna till att gnälla, hade det gällt förstaplatsen eller en OS/EM/VM/SM placering så hade jag kanske klagat. Tillbaka till loppet nu. Från cirka 30 km in till mål var det sololöpning som gällde   och jag måste erkänna att jag njöt av naturer, vädret och vetskapen att jag kommer ta         mig i mål. Kom i mål på 4:18:24 om jag inte minns fel, Sebastian sprang in på 3:55. Helt ofattbart bra, all heder till han!!!

Måste säga att jag förstår loppets popularitet. Banan är otroligt vacker med omväxlande natur. Ena stunden är du inne i en djup skog och nästa stund är du uppe på klipphällar      och hoppar. Nästan hela banan består av singeltracks vilket gör att man får verkligen den   där vilda känslan i kroppen. Nu, så all heder åt IK Granit som anordnar detta fantastiska  lopp och jag kommer komma tillbaka, det lovar jag.